Seriepremiär

Zombie-chocken i Barnkanalen – skräms den för mycket eller för lite?

I dag börjar skräckserien Zombie på Barnkanalen. I samhället Ösele i mellersta Norrlands inland har befolkningen insjuknat i en mystisk sjukdom och det är upp till en nio barn stark insatsstyrka att ta reda på vad som har hänt. Man har satt upp ett elektriskt stängsel runt byn för att hindra smittan från att spridas. Att barnen är de som kan rädda invånarna och omvärlden beror på att de kan skydda sig bättre från att upptäckas, men de har bara 30 minuter på sig varje gång de ska utföra ett uppdrag innanför stängslet.

Jag tycker att idén bakom Zombie är kul, samtidigt som det aldrig blir lika bra som i Barda, det är ju svårt att till exempel föra en dialog med en zombie…

Tora: Barnkanalens första skräckserie Zombie bjuder enligt pressreleasen på »underhållande spänning och skräck för äldre barn.« Jag sätter mig med 10-åringen och tittar på första avsnittet (och inför andra avsnittet får vi även med oss 14-åringen på ett hörn av ren nyfikenhet efter att ha hört våra kommentarer). Vi börjar med att konstatera att vi måste diskutera det där med »äldre« barn, då även 10-åringen kände sig för gammal för detta program. Det är inte speciellt spännande och zombie-närvaron är ganska sparsmakad än så länge i alla fall. De som kommer släpandes ser riktigt läskiga ut dock, även om de inte agerar så mycket, så det är definitivt inget för de minsta heller.

Magnus: Jag kollade på de två första avsnitten med mina barn, i åldrarna tio, åtta och tre. Samt ett lånebarn på tio år. Och vi tyckte alla att det var spännande. Visst hotbilden är rätt stel och jag tycker man kunde ha pressat på skräcken ytterligare. Målgruppen är jag också lite osäker på. Det passade min åttaåring perfekt. Men tioåringarna var lite mer svårflörtade. Mycket suckande och kommentarer som »åh, vad löjligt, man ser ju att det inte är på riktigt.« Men mot slutet av första avsnittet satt de ändå och höll varandra i handen.

Daniel: Jag såg första avsnittet med min son som fyller sex om ett par veckor. Jag var lite tveksam till om han skulle palla eftersom han dels har rätt lätt för att leva sig in i saker och dels knappast är ett »äldre barn«, men å andra sidan slår han glatt på zombier i Minecraft och är allmänt väldigt monsterintresserad när det kommer till populärkultur, så jag tänkte att vi ger det en chans. Men pixliga Minecraftmonster var uppenbarligen något helt annat än att se barn ställas inför the real deal, för knappt tjugo minuter in när zombierna dök upp blev han väldigt rädd och ville inte titta mer, utan anslöt i stället till den del av soffan där hans lillasyster satt och kollade Duck Tales på Netflix på iPaden.

SVT-ZOMBIE-2015-E00-559dTora: Vi undrar först lite förvirrat om Zombie är tänkt som en reality show à la Wild Kids (eller Labyrint som jag förstår är lite av samma sak) eller en serie med manuskript och det är nog här problemet för de äldre barnen ligger. Som manusbaserat drama är den alldeles för banal och torftig och som reality drama så är den inte tillräckligt spännande, eftersom det inte är riktig reality utan bara spelad sådan, som vi uppfattade det.

Magnus: Det är ju exakt samma koncept som i tv-serien Barda – som mina barn älskar – vilket kan ha underlättat. Har man inte koll på formatet kan jag förstå om man blir lite förvirrad. Men det handlar ju alltså om ett slags rollspel, där barnen är sig själva i en uppgjord värld fylld av olika typer av faror. Jag tycker det är en kul idé, samtidigt som det aldrig blir lika bra som i Barda, det är ju svårt att till exempel föra en dialog med en zombie…

Daniel: Jag hade – lite felaktigt med facit i hand – sålt in det till min son som att det var som Labyrint till upplägget, fast troligen läskigare (han har inte tittat på Wild Kids eller Barda). Labyrint älskar han, men Zombie är ju något annat, här står skräcken i centrum på ett annat (fullt medvetet!) sätt. Åtminstone i första avsnittet var det också mycket mindre fokus på samarbete mellan barnen än vad det är i Labyrint, det tydliga tävlingsupplägget där att tre barn ska jobba ihop för att klå Daidalos och hans robotar saknades, eller det etablerades i alla fall inte lika tydligt från början, här ska väl samarbetet sträckas ut över en hel säsong antar jag. Dessutom saknades helt det komiska som finns i en serie som Labyrint, där ju Daidalos trots att han försöker vara elak mot barnen samtidigt är totalt harmlös och lite ömkansvärd.

Tora: Efter två avsnitt känns det som man redan nu skulle kunna vara mer kreativ med manuset och utformningen av utmaningarna. Varför ska barnen som skickas in i zombie-byn göra samma sak flera gånger? Och om de nu måste göra det så varför har i allsin dar de andra i insatsstyrkan inte fått lära sig detta, utan måste stå och fumla och vara låtsasstressade? Det finns ju en instruktion och bilder skulle kunna ha tagits vid första tillfället? Även när det gäller zombie-närvaron så upprepar handlingen sig ganska så exakt. En i insatsstyrkan är ensam ute på uppdrag i nån byggnad när ensam zombie plötsligt dyker upp i korridorerna och hen måste gömma sig snabbt. Zombie går förbi. Utandning. Klart.

Magnus: Visst blir det uppdragsmässigt aningens repetitivt, men jag hoppas, och antar, att detta kommer lösa sig ju längre fram i serien vi kommer. Vad gäller allt fummel och »låtsasstress«, så reagerar väl alla barn olika i stressiga situationer – som jag har förstått det så låtsas inte heller barnen, utan reagerar på riktigt. Men visst kunde man även här ha hettat upp både stämning och uppdrag lite. Återigen lite fegt av produktionsteamet att inte våga mer. Men det kanske kommer både headshots och nackbett framöver?

Tora: Hmm, vi uppfattade det som sagt som om barnen agerade och alltså inte reagerade på riktigt. Sedan undrade vi om man verkligen behövde låta insatsledaren stå och prata för sig själv (bra kämpat av Katarina Ewerlöf dock) – med den mest rudimentära kartan som hjälpmedel för övrigt – för att handlingen ska föras framåt? Och vem bestämde att reportern utanför skulle vara tagen ur en dålig komedisketch?

Daniel: Reportern var hemsk. Det skrikiga tonläget gjorde ju att allt informativt han sa försvann. Och som journalist tycker jag så klart att det är synd att det är just reportern som ska förlöjligas. Tyckte faktiskt på allvar att det var trist att den här stereotypen att journalister är gapiga sensationslystna typer ska behöva sätta sig redan hos kidsen.

Magnus: Håller helt med. Varför denne skrikiga reporter? Jag tror att han är tänkt som någon slags »comic relief«, så att barnen får en chans att hämta andan. Men det funkar ju inte, hysteriskt och tråkigt på samma gång. Det är som att seriens skapare inte riktigt vågat löpa linan ut. Om våld möjliggörs längre fram i Zombie hoppas jag att han är den första som ryker. Jag och barnen hade jublat.

Tora: Haha. Ja, faktum är att lite mer våld efterfrågades av 10-åringen. Kan nåt hända? Kan nån bli av med benet? Lite zombie-våld, tack! Vi hade nog uppskattat ett lite annorlunda upplägg. Låt barnen berätta om sig själva så vi lär känna dem och så att deras styrkor och egenskaper som presenterades blir meningsfulla och kan kopplas till uppdragen de gör. Låt det bli mer äkta reality (fast utan våld då naturligtvis), där barnen faktiskt inte vet vad som ska hända och låt misslyckanden få konsekvenser. Det hade varit spännande. Alternativet är förstås att göra en genuin dramaserie istället. Så baserat på två avsnitt så kan vi konstatera att även om vi gillade idén med Zombie så känns det inte som man än så länge hittat rätt för de äldre barnen, i alla fall inte om de tittar med mamma. Om de tittat själv med en kompis, då hade det eventuellt varit annorlunda.

Daniel: Jag tycker att det är intressant att fundera kring vad SVT menar när de säger att serien riktar sig till »äldre barn«. Hur definierar de själva det? På Zombies sida på SVT Play finns en varningslogga där det står att programmet inte är lämpligt för små barn, men samma sak där, hur definierar de »små barn«? Jag menar det inte direkt som kritik, självklart är det föräldrars eget ansvar att sätta gränserna för vad deras barn ska få se på tv, men det går inte att komma ifrån att det är en ganska flytande vägledning som inte säger så mycket. Sedan är det så klart individuellt, barn reagerar olika, och i det här fallet så tror jag inte att det var zombierna i sig som gjorde honom rädd, utan mer spänningen som byggdes upp och att han såg att barnen var stressade och nervösa, och när så zombierna hasade fram i bild blev det för mycket. Men det blev en bra reality check för mig också, för även om han är väldigt intresserad av och vetgirig kring zombier, monster och fantasiväsen (han älskar när de går igenom sådant i Barnkanalens Superlördag), så har han hittills utsatts för dem nästan bara i animerad form eller genom trailers för filmer han ännu inte får se (han har kollat trailern till nya Star Wars-filmen sisådär 10 000 gånger på Youtube och kan dialogstyckena utantill).

Magnus: Begreppet »äldre barn« är extremt vagt, här känns det som att de spelat på det av olika anledningar. Dels så är det ju lite kul för de »äldre barnen« att se något som stämplats på det här sättet – precis som man själv älskade att se på filmer från femton år när man bara var tretton – sedan är det ju en skräckserie, genren som sådan riktar sig per automatik till »äldre barn«. Men det är ju även en slags försiktighetsåtgärd. Vilket som så älskar jag – som älskar skräck – initiativet. Det finns en del att jobba på. Men jag njuter ändå av det som jag sett och ser fram emot att se resterande avsnitt med mina barn. Vill också passa på att ge bakomliggande produktionsbolag en eloge för att man verkar ha gjort sin research. Känns som lite av ett passionsprojekt. Härligt med referenser till både Romeros Dawn of the Dead som nutida The Walking Dead. Spana in titel-loggan bara. Typsnittet!

Zombie har premiär på Barnkanalen i kväll kl 20:20. Hela säsongen finns tillgänglig på SVT Play/Barnplay från och med i kväll.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel