Så fantastisk är nya filmen – åtminstone för fansen

TVdags på biopremiären i USA: Veronica Mars gör oss inte besvikna

Det finns en scen i den nya Veronica Mars-filmen där Veronica precis kommit tillbaka till Neptune. Hon väntar på pappa Keith inne på hans privatdeckarkontor. Telefonen ringer och det riktigt gör ont i henne att inte svara – vilket hon ändå gör till slut. Keith kommer in. Han gör som en överdriven min av överraskning, gapar stort, pekar på Veronica, men kan inte dölja ett gigantiskt leende, för att sedan omsluta henne i en bamsekram.

När Kristen Bell med den där fantastiska spefulla voice over-rösten i introt säger »People say I’m a Marshmallow« skriker publiken av förtjusning.

Exakt så kände jag där jag satt i den fullsatta salongen som en geek i min Kickstarter-T-shirt (men jag var inte ensam om det) omgiven av folk som applåderade, tjoade och visslade. När Kristen Bell med den där fantastiska spefulla voice over-rösten i introt säger »People say I’m a Marshmallow« skriker publiken av förtjusning. Vi vet att det är en hälsning till oss. Jag gapar stort, pekar på Veronica och kan inte dölja ett gigantiskt leende, för att sedan omsluta henne i en bamsekram.

Så hur ska jag kunna skriva en »vanlig« recension av Veronica Mars? Ska jag referera den och ge betyg på olika delar så folk vet om de ska se den eller inte? Är du ett fan kommer du ju att se den i vilket fall. Har du inte sett serien alls har jag ärligt talat ingen aning om du får ut något av filmen. Det kommer den här recensionen inte tala om.

För förstår den som inte sett och älskat Veronica Mars vårt jubel under filmens gång? Från att Piz föreslår som i förbifarten till någon att han borde starta ett Kickstarter-projekt till gatumusikanten som spelar »We used to be friends«, eller kommentaren som är en blinkning till planerna på att göra en Veronica Mars säsong 4, där hon är FBI-agent. För en utomstående måste ju våra skratt och applåder ofta te sig som helt obegripliga, men för oss innebär filmen att vi får möta våra favoriter igen efter så många år. Med favoriter menar jag inte bara våra älskade karaktärer, ner i minsta biroll, utan även skämt och replikskiften som vi precis förstår vad de syftar till. Som när Veronica ber Wallace (nu lärare!) att ta fram en gammal elevrapport –  vi skrattar högt, vi vet ju precis varför det är kul (som elev i tv-serien grävde han ju fram sånt åt Veronica), men för alla andra? Som sagt, jag vet inte.

Det förolämpar mig att någon skulle tro att igenkännandets glädje skulle göra att vi skulle överse med en dålig story och taffligt manus.

Men så lättköpta är vi fans faktiskt inte att vi skulle nöja oss med vad som helst. Det förolämpar mig att någon skulle tro att igenkännandets glädje skulle göra att vi skulle överse med en dålig story och taffligt manus.

För det är inte en dålig story, tack och lov! Veronicas försök att starta ett nytt liv, ett mordmysterium och den samhällskritiska sidohistorien flätas skickligt ihop på ett helt naturligt sätt. Återträffen på Neptune High var ett smart påhitt för att låta Veronica möta sina plågoandar igen (Veronica själv jämför det med att Dante lämnat infernot bara för att återvända tio år senare, och vem sitter där, om inte Lucifer/Madison Sinclair?!).

Filmen är en helt egen historia men passar väl in i Veronicas universum (se gärna om avsnittet Mars vs Mars, ett litet tips). Filmen är rolig – så rolig att jag missar mycket dialog för att folk dränker ljudet med skrattsalvor. Spännande och så överraskande att vi minst två gånger chockhoppade högt i våra stolar. Romantisk? Jag kan bara svara ett rungande hjärtklappande pulshöjande ja…

Varenda skådis verkar ha enormt roligt och trots att filmen spelades in på rekordtid märks det inte alls. Tvärtom känns den med alla sina detaljer väldigt genomtänkt.

Att det är en lågbudgetfilm syns inte heller, förutom lite tröttsam produktplacering. Men om det är priset man får betala för låt säga en scen där Veronica och Logan åker bil genom natten tillsammans, eller Max Greenfields arvode (den underbara scenen med Leo och Veronica var en klar höjdpunkt) så är det lätt värt lite odiskreta läskbeställningar.

Slutet gör att hela säcken knyts ihop på ett väldigt tillfredsställande sätt, samtidigt som det öppnar för en uppföljare.

Om det finns en miljon Marshmallows som nu är beredda att betala för en film nummer två? Gissa. Lika säkert som att filmens slut var… »epic«.

Veronica, vi brukade vara vänner. Och jag är så glad att vi fortfarande är det!

Filmen Veronica Mars kan ses i Sverige på Headweb, SF Anytime, Film2Home och iTunes.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kate Mara som sexförbrytare i »A Teacher«

22 november, 2020
Recension

Saint Maud borde helgonförklaras – eller åtminstone kultförklaras

20 november, 2020
Säsongspremiär

Dags för 1980-talet när The Crown är tillbaka på Netflix

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Kjellman & Brynolfsson i »Kärlek & anarki«

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: hockey-hatkärleken i »Björnstad«

8 november, 2020
Recension

Beck – undercover: en medioker krimstory men med nya pusselbitar i Beck-universumet

6 november, 2020
Streamingtips

Äntligen! Nu finns Cityakuten på C More

2 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Ministern« på SVT är ett unikum

1 november, 2020
Recension

Nu på Viaplay! Josephine Bornebusch jobbiga & välspelade social distansering-drama Orca

30 oktober, 2020
Intresseklubben Antecknar #75

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Lifeforce

29 oktober, 2020
Recension

HBO Nordic-premiär för The Undoing – Kidman & Grant i välgjord men grund whodunnit

26 oktober, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Genial svensk tv-humor i »Premiärdatum oklart«

25 oktober, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel