TVdags-krönikan, 7 mars

The Fosters bättre transperson-föredöme än Oscarsvinnaren Jared Leto

På Oscarsgalan tidigare i veckan belönades Jared Leto i kategorin Bästa manliga biroll för sin gestaltning av den transsexuella kvinnan Rayon i Dallas Buyers Club. Vinsten togs inte väl emot av alla. På Twitter skapades hashtaggen #notyourrayon där transpersoner uttryckte sin ilska över Jared Letos Oscarsvinst och berättade om sina egna erfarenheter av hur det är att vara transperson i verkligheten.

Redan när Jared Leto castades uttryckte många transpersoner missnöje med det faktum att en man skulle spela en transkvinna. Varför inte en transkvinna i rollen? Eller åtminstone en kvinna. För nu blev det som transfeministen Maria Ramnehill har uttryckt det: att de bidrog till att befästa en vanlig transfobisk tes om att transkvinnor inte är kvinnor, utan är män. Att transpersoners könstillhörighet inte är »på riktigt«. De förstärkte »man i klänning«-stereotypen som är så vanlig när det gäller transkvinnor.

De transskådespelare som är verksamma i dag är i princip begränsade till att spela transkaraktärer (det vill säga när inte en cisperson gör det) i stereotypa roller som dödsoffer eller prostituerad.

I filmer och tv-serier som har transkaraktärer så är det nästan alltid cispersoner, det vill säga en person vars biologiska kön, juridiska kön och könsidentitet hänger ihop enligt normen, som spelar dem och precis som Jared Leto hyllas för sitt »mod« att ta sig an så »svåra« karaktärer. Vi har till exempel sett Felicity Huffman göra det i Transamerica, Hillary Swank göra det i Boy's Don't Cry och Chloe Sevigny göra det i tv-serien Hit & Miss. Well, är det inte själva poängen med skådespelare att de ska kunna gestalta vem som helst? Ska inte en cisperson därmed kunna gestalta en transkaraktär?

Svaret är att det inte är så enkelt. För om jag vänder på frågan: varför får transkvinnor i princip aldrig spela ciskvinnor? Jo, för att det finns en maktaspekt, ett heteronormativt och patriarkalt tolkningsföreträde, som gör det okej för cispersoner att spela vilka karaktärer de vill, men där transskådespelare inte anses tillräckligt trovärdiga som cispersoner. För återigen, de ses inte som »riktiga« män och kvinnor och kan därmed inte ens »låtsas« vara det på ett trovärdigt sätt.

Är det då alltid fel att cispersoner spelar transroller? Well, när det är välskrivna och välresearchade roller kan de åtminstone ha en positivt effekt. För några år sedan hade två brittiska såpor transkaraktärer: Coronation Streets Hayley, spelad av Julie Hesmondhalgh, och Hollyoaks Jason, spelad av Victoria Atkin. Båda dessa skådespelare arbetade med verkliga transpersoner för att mejsla ut sina karaktärer på ett trovärdigt och ickestereotypt sätt vilket gav dem fin kritik, lyfte frågan om transpersoners erfarenheter i media och gjorde dem själva till kämpar för transpersoners rättigheter. Det kan en såklart se som positivt. Samtidigt förstår jag att många transpersoner är trötta på det faktum att de nästan aldrig får gestalta sig själva. Det är bara ytterligare en arena där de inte får ha en röst och där de och deras erfarenheter inte tas på allvar.

Tydligen hade The Fosters uttryckligen letat efter just en transskådespelare för rollen, vilket återigen visar vilken ovanligt medveten och inkluderande tv-serie det är.

De transskådespelare som är verksamma i dag är i princip begränsade till att spela transkaraktärer (det vill säga när inte en cisperson gör det) i stereotypa roller som dödsoffer eller prostituerad, vilket jag har skrivit om tidigare på TVdags. Laverne Cox, som har fått sitt stora genombrott med Orange Is The New Black, hade en av sina första roller i HBO-serien Bored to Death där hennes karaktär kort och gott kallades »transsexual prostitute«.

Men att Laverne Cox nu spelar en betydligt mer komplex roll i OITNB är ett steg framåt. Likaså att Candis Cayne beredde vägen till primetime-tv med sina roller i stora serier som Dirty Sexy Money och Nip/Tuck. Även om det var högst stereotypa och på olika sätt problematiska roller så var det första gången i tv-historien som en transperson spelade en regular i en större primetime-serie.

Ännu ett positivt exempel hittade jag faktiskt i samband med att jag läste om reaktionerna på Jared Letos Oscarsvinst. Inte helt överraskande återfinns det i familjeserien The Fosters. Jag har flera gånger hyllat seriens mångfaldstänk och inkluderande berättarstil vilket gjorde att transkaraktären Cole fick en framträdande roll under flera avsnitt. Det jag inte visste då, utan förstod först i veckan, är att Cole spelas av 17-årige Tom Phelan, som själv identifierar sig som transperson.

Det gjorde mig glad då det är ännu mer ovanligt att transungdomar spelas av just transungdomar. Tydligen hade The Fosters uttryckligen letat efter just en transskådespelare för rollen, vilket återigen visar vilken ovanligt medveten och inkluderande tv-serie det är. Det är precis så fler tv-serier och filmer borde arbeta. Att om inte enbart söka efter transpersoner för transrollerna, så i alla fall låta dem läsa för rollerna som alla andra.

Det är en väldigt lång bit kvar innan transerfarenheter representeras bra på film och tv och transskådespelare får hyfsade chanser till både trans- och cisroller. Jag är dock glad över att det åtminstone finns en tv-serie som går i täten för förändring.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel