Krönika

Tenet ljus & låt det brinna – Joel Wallón julklurar på eviga kretslopp

Det är jul nånstans mellan Dover och Calais men det är stängt för trafik. Tv är inte längre en tv. Begravningar sänds på Zoom. Det titaniskt retro-futuristiska Cyberpunk 2077 gick på grund. Framtiden är nu jämnt fördelad. Här slutar det långa 1900-talet. Eller hur var det nu Rust Cohle sa när det förra decenniet var nytt? »Time is a flat circle.« Och på julafton kommer många av oss åter att höra Bengt Feldreichs ljuva stämma ljuda genom skärmar. Men denna gång talar Benjamin Syrsa till oss från den andra sidan. Och trots detta kommer han att jul efter jul fortsätta säga saker som vi aldrig har hört förut. Aftonbladet rapporterade nämligen häromdagen att SVT i samförstånd med Disney hunnit spela in en rad nya generiska film-julhälsningar med legendaren innan han ifjol lämnade jordelivet 94 år gammal. Och eftersom det här enligt mig korresponderar med temat i årets enda film-snackis; kluvenhetens krona Tenet (som i likhet med Arrival bröt samman det linjära berättandet och slog fast att vi lever i en upprepning, ett oändligt hack i skivan) saxar jag i en spasm till meta-reflex några passande delar ur en minnesruna som jag publicerade här på TVdags för ett par år sen:

I en profetisk essä kallad Dead Man Sings från 1998, skriver den berömde författaren (och sci-fi-nestorn) William Gibson att det i hans barndom fortfarande fanns gamla gubbar i Virginia som kunde minnas tiden före den teknik som möjliggjorde inspelad musik. I dessa gubbars barndom fanns musiken endast i det ögonblick då någon framförde den. En människas röst försvann för evigt när hen sjöng på sista versen. Gibson hintar om att den för oss självklara men inte alls särskilt gamla möjligheten att höra en död människa sjunga var ett tidigt steg i en utveckling mot en tillvaro som aldrig glömmer. Det vill säga ett oändligt externt minne för allt och alla att sammansmälta med. Ett evigt nu som kanske kommer att lösgöra sig och bli alldeles oberoende av oss. Eller implodera, så att vi kan börja om. Måla våra liv på bergrummens väggar igen. Det är tjugo år sedan Gibson skrev den där texten och vi har matat maskinen med våra minnen under en lika lång tid. Kilometer efter kilometer av flöden: bloggar, tweets, bilder, videos, Facebookinlägg, strömmar, storys och ljudupptagningar. Pulserande uttryck och intryck om allt och inget utsända i en överväldigande känsla av att fånga ett nu. Men det som egentligen har skett är en inkapsling av det som varit. Vi har sänkt våra känslor, ord och ansikten i digitalt formalin.

Tänk på döden, sa munkar och filosofer i andra tider. Tänk på efterlivet borde vi kanske säga nu. För när vår lekamen bränns eller förmultnar finns våra publiceringar kvar. Små fragment eller hela kopior föreställande oss själva i långa trådar av mer eller mindre lyckad social kommunikation. Kanske är vi redan där. Utbytta. Klonade i det stora minnets moln. Fångade inuti i en blinkande liten kapsel i någon serverhall. Vem vet, i en avlägsen framtid kanske någon eller något just nu scrollar runt i ditt känslostyrda flöde i arkeologiskt syfte. Sökandes efter högupplösta grottmålningar.

Ur det perspektivet för Feldreichs och Benjamin Syrsas nu eventuellt eviga julnummer »Ser du stjärnan i det blå« mina tankar till David Bowie, vars dödsmässa till avskedsalbum Blackstar (2016) var en konstinstallation som kretsade kring autenticitet och tidsperspektiv på liv och död. Kanske var Bowies karriär rentav det långa 1900-talets sista stora allkonstverk med själva livet som insats. Och i det fortfarande synliga men egentligen slocknade ljuset från Bowies döende stjärna kan vi nu för alltid höra honom sjunga textraden som på ett suggestivt och dubbeltydigt sätt sammanfattar hur en själslig resa ut ur kroppen tog sig uttryck i kulturen från förra århundradet, då tekniken var något man lämnade efter sig. Något som tillhörde det jordiska och inte, som i fallet Benjamin Syrsa och sociala medier – något som man uppgick i:

»I’m so high it makes my brain whirl. Dropped my cellphone down below.«

Men för oss som blev kvar i det långa 1900-talet med våra mobila nostalgi-maskiner som inte skiljer på levande och döda. För oss finns det kanske inte längre någon sådan enkel frihet som att släppa taget om sin telefon. Vi har alltid varit här. Det är jul och Bengt Feldreich sjunger för oss. Det är jul. Benjamin Syrsa sjunger för oss. Det är jul, igen. Det är en spökhistoria. Vem är det som sjunger egentligen? Vi hemsöks av eterns kopior precis som filmen Striking Distance hemsöker tv-tablåerna. Det är ett evigt kretslopp. Och du som vill stiga än djupare ner i malströmmens ringar, du kan för all del lyssna på min spänningsroman Rovdrift som doppar tårna i den här tematiken i jul. Om och om igen. God Ny Loop.

Just nu på TVdags

Kommentar

Relationsdramat Malcolm & Marie på Netflix – Rörande, enerverande & relevant

25 februari, 2021
Essä

Här är Ria Wägner – den första stora svenska tv-kändisen

23 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Alba August & Reco utklassar resten i Alla utom vi

21 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Är det årets vinnare vi har här? JA!

20 februari, 2021
Premiär

Eldfesten! Ny poddserie med Tordyveln flyger i skymningen-känsla

19 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Bright Eyes-duons The Stand-musik

14 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Dotter är oslagbar – eller?

13 februari, 2021
Recension

Psycho Goreman är en »splattrig« 1980-talshyllning för hela familjen!

10 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: WandaVision förnyar sitcomen

7 februari, 2021
Linus Fremin betygsätter & tippar

Melodifestivalen 2021: Starkt startfält – men allt handlar om Danny

6 februari, 2021
Recension

Biopremiär för Sound of Metal! Riz Ahmed brinner när oljudet tystnar

5 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Göteborgs filmfestival i vardagsrummet

31 januari, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel