TVdags listar film- och tv-året 2015

Martin Degrell rankar årets roligaste serier

2015! Ännu ett utmärkt år för humor. Bra ståuppspecialer, roliga serier, fantastiska sketcher och egensinniga tokerier, både på traditionell tv och på nätet. Som vanligt var det ett uruselt år för filmkomedier, men vem orkar beklaga sig över det när det finns så mycket annat att flabba åt? Det här är mina tio favorithumorgrejer från året som gått, plus några som hamnade precis utanför listan.

Difficult People (Hulu)

Julie Klausner och Billy Eichner spelar mer eller mindre sig själva, och är perfekta som två misantropiska, cyniska New York-bor som (oftast) bara vill väl men som ständigt hamnar på kant med typ hela världen. En sitcom i samma anda som Seinfeld eller Curb Your Enthusiasm, men med ett helt annat bett, och dessutom är den rolig från första stund. Ser oerhört mycket fram emot säsong två, som produceras i detta nu.

Dinner with Family with Brett Gelman and Brett Gelman's Family (Adult Swim)

Humor kan innebära många saker. När Brett Gelman ordnar en överraskningsfest åt sina jubilerande föräldrar börjar det muntert, men störtdyker snart ner i totalt mörker. En mångbottnad, förvirrande, obehaglig föreställning som går långt bortom konventionella skratt.

Inside Amy Schumer (Comedy Central)

Från klarhet till klarhet. 2015 var i många avseenden Schumers år – hon skrev och spelade huvudrollen i en framgångsrik långfilm, fick ett stort medialt och publikt genomslag, och producerade en gedigen ståuppspecial. Och så sketchserien Inside Amy Schumer, som nådde nya höjder i år. Särskilt 12 Angry Men-pastischen var ett vågat, genuint mästerverk, från idé till utförande.

Kroll Show (Comedy Central)

Nick Krolls sketchserie slutade på topp och på initiativ av upphovsmakaren själv. Sista säsongen var ett kraftprov, med fantastiska insatser från Kroll, Jon Daly och inte minst världens bästa Jenny Slate. Nu har Kroll gått vidare och gjort en hyllad off-Broadwayshow med Oh, Hello-gubbarna tillsammans med John Mulaney. (Bra avslutning på året för Mulaney, som därmed förhoppningsvis kan lämna debaclet med sin hopplösa sitcom Mulaney bakom sig.)

Neon Joe, Werewolf Hunter (Adult Swim)

Just när man trodde att 2015 skulle avslutas utan en välbehövlig dos Jon Glaser dök den här märkliga miniserien upp. Glaser spelar varulvsjägaren Neon Joe som lägligt dyker upp i en småstad i Vermont när orten drabbats av mystiska överfall av lykantropisk art. Som en blandning mellan The Heart, She Holler och Delocated – full av små detaljer och konstiga stickspår. Och Neon Joe är en klassisk Glaser-karaktär – en självgod, smått obegriplig skitstövel som fumlar sig fram i livet.

Review with Forrest MacNeil (Comedy Central) (bilden)

Andra säsongen av Review var en triumf från början till slut. Insatserna höjdes, spänningen skruvades upp, konsekvenserna av Forrests kompromisslösa konsumenttest blev allt mer komplicerade och ödesdigra. Konceptet att Forrest MacNeil är hundraprocentigt lojal mot tittarna, och aldrig säger nej till en utmaning, hur absurd den än är, är en perfekt parallell till verklighetens Andy Daly, mästaren av »yes, and« som vägrar sätta sig på tvären även om det leder till katastrof. Hans gestaltning av Forrest MacNeil är det bästa skådespeleri jag sett i år, i humorsammanhang eller annorstädes.

Toast of London (Channel 4)

Jag är inte mycket för evighetsserier, men om gänget bakom Toast of London håller den här nivån får de gärna hålla på hur länge som helst. Hittills har vi fått tre säsonger av denna oerhört underhållande och bisarra serie om den kämpande skådespelaren Steven Toast.

Unbreakable Kimmy Schmidt (Netflix)

Ida och jag diskuterade Tina Feys nya serie precis när den kom, och vi gillade vad vi såg. Det är sällan jag sett en serie hitta sin tonträff så omedelbart. Och Ellie Kemper är oemotståndlig i titelrollen. Andra säsongen är på gång.

Vic Berger (YouTube/Vine)

Det är lätt att drabbas av politisk depression när man ser sig omkring i världen. Inte minst gäller detta det stundande presidentvalet i USA, och i synnerhet när man granskar den republikanska laguppställningen. Då är det skönt med någon som Vic Berger, en videoredigerare med en enastående fingertoppskänsla för absurda ögonblick i mediebruset, och en alldeles särskild förkärlek för politisk galenskap och obskyra videoklipp från aningslösa kampanjhögkvarter. Vic dammsuger glesbefolkade YouTube-kanaler och märkliga infomercials, zoomar in på de konstigaste ögonblicken, och skapar stor samtidssatir som slår exempelvis The Daily Shows månghövdade researchteam på fingrarna gång på gång. Vics Vine-konto är helt omistligt, och hans YouTube-sammanfattningar av debatterna mellan de republikanska presidentkandidaterna påminner oss om att när allt ser hopplöst ut kan man alltid skratta åt eländet.


With Bob & David (Netflix)

Lika entusiastisk som jag var över Bob Odenkirks och David Cross återkomst till sketchvärlden – tjugo år efter Mr. Show – lika orolig var jag. Hur skulle det gå? Ett gäng gamla stötar återförenas på gamla meriter och gör en ny, slapp omgång sketcher som ingen egentligen kommer att tycka om? Men With Bob & David levererade. Det var måhända inte lika banbrytande som för tjugo år sedan – fans känner igen strukturen på sketcherna – men det var väldigt solitt och jag skrattade glatt. Dessutom uppskattar jag att serien bara var fyra avsnitt lång, det ger mersmak.

Bubblare: Billy on the Street (truTV), BoJack Horseman (Netflix), The Chris Gethard Show (Fusion), Decker vs. Dracula (YouTube/Adult Swim), Key & Peele (Comedy Central), Louie (FX), Silicon Valley (HBO), Wet Hot American Summer (Netflix)

Hall of shame: Roligatimmenifieringen av alla amerikanska talkshows, med skrattpajasen Jimmy Fallon som ihålig galjonsfigur. Inte nog med att den här utvecklingen är dödstrist och infantiliserande – den är deprimerande nog också framgångsrik, vilket märks på Fallons tittarsiffror, och den får namnkunniga tv-analytiker att kalla Stephen Colberts hittills mycket värdiga Letterman-ersättning »alltför intellektuell« och klaga på att Colberts Late Show inte är tillräckligt viral för sin samtid. Kulturskymning!

Mellan den 25 och 31 december utser vi allt det bästa från film- och tv-året som gått. Håll koll på senaste artiklarna via taggen film- och tv-året 2015. Tablåtipsen publiceras som vanligt, hela julhelgen.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel