TVdags listar film- och tv-året 2015

Martin Degrell rankar årets bästa filmer

Hittills har jag sett 75 filmer från 2015*. Det är egentligen alldeles för få för att kunna sätta ihop en vettig topplista, jag hade riktigt svårt att ens få fram tio titlar som jag hundraprocentigt kan stå bakom, men så är det ibland. Jag misstänker att listan ser annorlunda ut om några månader; jag har till exempel inte hunnit se Amy, The Assassin, Youth, Taikon, Tjuvheder, Star Wars: The Force Awakens, The Hateful Eight, Brooklyn, Anomalisa, 45 Years, Room och många fler. Med denna disclaimer ur vägen, här följer tio filmer som på olika sätt engagerat mig under året som gått.

Carol (Todd Haynes)

En sämre regissör hade kunnat förvandla det här olyckliga kärleksdramat till smetig kostymromantik eller ytlig pastisch, men Haynes är alldeles för rutinerad för att trilla dit på sådana slarvfel. På ett imponerande lågmält och återhållsamt sätt kommer han de bägge huvudpersonerna nära, nära – den grandiosa, tjusiga Carol och den timida, längtande Therese. Cate Blanchett är fantastisk i titelrollen, men det är den minst showiga av de två kvinnorna, Rooney Mara, som står för det riktigt fina spelet, kanske delvis för att hon har den (säkerligen Oscarsvinnande) Blanchett som motpol. Dessutom: fantastiska kläder. Och alla röker hela tiden.

Dope (Rick Famuyiwa)

En Boyz N the Hood för 2010-talet, med uppdaterade referenser fast ändå inte: afroamerikansk nörd besatt av golden age-hiphop och mode från 1990 försöker överleva high school anno 2015 i ruffiga South Central och samtidigt göra det som alla tonåringar vill göra – hänga med kompisar, cykla omkring, spela i band, träffa potentiella partners. Både roligt och smart. Shameik Moore är en stjärna.

Förvaret (Anna Persson, Shaon Chakraborty)

Det är beundransvärt hur distanserade och observerande Persson och Chakraborty lyckas hålla sig i den här dokumentären, trots dess obarmhärtigt upprörande innehåll, ett stoff som skriker efter en reaktion. Men istället bibehålls en stoisk, Wiseman-aktig vérité-inställning till materialet, till förkrossande effekt; materialet talar sitt tydliga språk även utan pekpinnar, voiceovers eller andra klumpiga berättartekniker.

The Gift (Joel Edgerton)

Imponerande regidebut av Joel Edgerton som också spelar en av huvudrollerna. Börjar som traditionell medelklassmardröm i form av obehaglig stalker-thriller, men övergår subtilt till något helt annat. Välspelat och lågintensivt. Twisterna är markanta men aldrig bortom all sannolikhet. Det utvecklas aldrig till en high concept-rulle, trovärdigheten behålls mer eller mindre hela filmen igenom – mycket tack vare utmärkta skådespelare.

Mad Max: Fury Road (George Miller)

På många sätt oklanderlig. Starka kvinnoroller, patriarkatet får sig både en och två kängor – även om, som Mark Kermode påpekat, sättet på vilket Miller filmar de unga kvinnorna bitvis är problematiskt, de framställs som oförstörda, vitklädda gudinnor med sex appeal och våta åtsittande kläder. En hint om filmseriens exploitation-ursprung som i någon annans händer hade spårat ur totalt men som här mest blir en mini-invändning. Ambitionerna är bra, och utförandet av filmen som sådan – i princip en enda lång biljakt – är magnifikt, en teknisk tour-de-force. Det skär i kroppen att se allt nycirkusspektakel dock.

Mistress America (Noah Baumbach)

Jag tror jag föredrar Baumbach på det här humöret – som en mellanårs-Woody, lättsam, rapp, luftig men ändå med en lätt vemodig klangbotten. En bagatell på dryga 80 minuter som verkligen underhåller, om inte annat så för stunden, och som är så mycket mer njutbar än regisssörens mer pompösa alster som The Squid and the Whale. När filmen byter skepnad (typ) två tredjedelar in blir den dessutom väldigt rolig och rör sig mot en light-absurdistisk Hartley-värld.

Results (Andrew Bujalski)

Bujalski lämnar lo-lo-lo-fin från Computer Chess bakom sig, det här är hans mest professionella produktion hittills – som en standard-indie, kan man säga. Det är ingen kritik; hans berättande klarar övergången från muggig handkamera och amatörskådisar till riktiga stjärnor som Guy Pearce och Cobie Smulders väl. Men det är veteranen Kevin Corrigan som är bäst här, som en självföraktande, uttråkad, nyrik loser som försöker få ordning på sitt liv, men bara halvhjärtat. En film med riktiga människor och befriande fri från dramatiska klimax. Och Smulders lite halvt osympatiska tränarfigur med pysande ilska och aggression gestaltas på ett genuint, fördomsfritt och uppfriskande sätt.

Sicario (Denis Villeneuve)

Något så ovanligt 2015 som en Hollywoodproducerad, välskriven, tät actionthriller utan förlaga, med en komplex världsbild och karaktärer som hela tiden duckar från en svartvit förklaringsmodell. Men jag tror och hoppas att inte suget efter en sådan film i en tid av superhjältar och lasersvärd gör att jag övervärderar Villneuves nagelbitare, det är verkligen en bitvis andlöst spännande rulle, med ett par Michael Mann-osande actionsekvenser som endast Mad Max kunde mäta sig med i år. Därtill starkt spel av Emily Blunt och inte minst Benicio del Toro – och ypperligt foto av Roger Deakins.

Tangerine (Sean S. Baker) (bilden)

Otroligt underhållande, normbrytande och samtidigt rörande dramakomedi med ett fantastiskt driv och bett – påminner om en viss typ av amerikanska indierullar från sent åttiotal i vilka udda existenser under ett dygn drar fram som en virvelvind på jakt efter någon eller något, snubblar sig fram från punkt A till Z, och får en svans av folk och bekymmer efter sig. Oändligt citatvänlig. Billig produktion – filmad på tre iPhones! – men här blir det enormt tydligt att flashigt foto inte är en förutsättning för en bra film, och att ett genomarbetat manus, en sprakande energi och engagerande skådisar betyder så mycket mer.

The Wolfpack (Crystal Moselle)

Djupt sorglig och upprörande men också fin på något sätt – pojkarnas vänskap och gemenskap skyddar dem från att vara helt isolerade och knäppa. Det finns dock massor av trauma begravt här, något man också förstår i intervjuerna. Galen situation som även sätter fokus på hemskolning och vilka konsekvenser det kan få – total kontroll av föräldrarna. Känns märkligt nog inte särskilt exploaterande – snarare blir filmen ett hjälpmedel, en hävstång för pojkarna att komma vidare och lyfta deras situation till något mer publikt och öppet.

*) Jag går ganska strikt efter IMDb vad gäller filmers årtal, därför återfinns inte titlar från 2014 med svensk premiär i år här. Filmer från 2014 som jag såg först i år men som hade platsat på listan: Citizenfour, Dear White People, Inherent Vice, It Follows, John Wick, Leviathan, Night Will Fall

Mellan den 25 och 31 december utser vi allt det bästa från film- och tv-året som gått. Håll koll på senaste artiklarna via taggen film- och tv-året 2015. Tablåtipsen publiceras som vanligt, hela julhelgen.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel