Då Vanilla Sky – nu webbkameror världen över
Det är nästan tjugo år sedan Tom Cruise klev ur sin Ferrari. Ensam, ensam, ensam på Times Square i en drömsekvens som spelades in helt utan digitala effekter. Istället stängde man ner Times Square under några timmar. Det var unheard of. Att den platsen kunde vara tom ens under en filminspelning. Att Times Square kunde existera utan människor. Det är fortfarande svindlande att se den drömska inledningen av Vanilla Sky:
Än mer svindlande är att Toms predikament inte längre är en dröm. Alldeles klarvaken kan man i realtid se stadsbilder tömmas på folk via webbkameror placerade lite här och där i den fysiska värld som vi nu lämnar ut åt sig själv. Allt fler live-sändningar släcker sina kameror i dessa dagar. Men ännu finns det tappra linser därute som vågar stirra samtiden i vitögat. Och det är bäst att passa på att se sig omkring. Det går inte att se vad som väntar men man kan hoppas på att den här texten ligger kvar och skvalpar i etern tills någon i framtiden snubblar över den och läser dessa rader och klickar sig längre fram i tiden och så är korsningarna och torgen i videolänkarna återigen så där fulla av människor att plats knappt går att skilja från kropp. Då kommer det vara svårt att föreställa sig hur tomma platserna var när inga människor fanns där. Bara kameror som outtröttligt registrerade byggnader och djur under andra himlar:
