Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Scorsese frigör en total rock'n'roll-energi i magiska Vinyl

När jag äntligen börjar ta mig igenom det två timmar långa första avsnittet av Martin Scorseses och Mick Jaggers rockdramaserie Vinyl har jag två kolleger som redan sett sittande på vardera axeln: Per Bjurman som sms-blåser rockjournalistpassionens kokain rakt upp i peppcentrat av hjärnan, och Hynek Pallas som chatt-injicerar mig med filmkritikercynismens sänkande heroin.

Jag ska säga det direkt: Hynek må ha sina poänger om »The Wolf of Brill Building« (vilket inledningsrepliken »Do I look like a fucking Wall Street man? I’m a record man« underströk), det vill säga Scorsese doing Scorsese, men jag blev, precis som Bjurman väste i andra örat, bara rakt av golvad och ville andas in nästa avsnitt direkt, fylla lungorna igen med detta syre till dramaserie.

Dialogen flyter fram som en Little Johnny Jewel-45:a man inte behöver byta sida på. Och storyn är episk propanol, typ en Springsteen-cover på Suicide.

Det Scorsese främst gör handlar inte om att han »gör Scorsese«, utan om vad som faktiskt händer när han gör det. Närmare bestämt driver på i ett sådant tempo och med en sådan energi att trovärdigheten trycks upp i ansiktet även på den nördigaste rockexperten. Serien blandar verklighet och fiktion på ett väldigt vågat sätt, placerar ett påhittat skivbolag inte bara mitt i New York och mitt i 1970-talet, utan mitt i den mest klassiska rockhistorien, mitt i kontraktsförhandlingar med både Led Zeppelin och tyskar från Polygram, mitt i ett kreativt kaos av Jackson Browne-royaltyutbetalningar och England Dan-inspelningar; och trots att jag kan rabbla vilka skivetiketter merparten av alla »American Century Records« artister låg på i verkligheten så är Scorsese så rockrusig i sitt berättande – som en tidigt Elliott Murphy-låt – att jag inte för ens en sekund tillåts tänka efter.

Efter den där kantiga Wall Street-repliken i början flyter dialogen fram som en Little Johnny Jewel-45:a man inte behöver byta sida på. Och storyn är episk propanol, typ en Springsteen-cover på Suicide. Klippningen växlar mellan tajt och visionär, som Ken Caillats och Richard Dashuts för Fleetwood Mac, och – i den episka scenen när New York Dolls bokstavligen river hela haket – kaotiskt glamrockig snarare än punköverstyrd, som när Sandy Pearlman mixade trummorna högre än Joe Strummers röst på Give ’Em Enough Rope.

Man har försökt få till ett proto-punkband som inte lät som Neon Boys, Stooges eller Dolls utan för sin tid ännu radikalare, med en typ av sång och garagerock som inte existerade 1973.

Kvällen innan jag såg Vinyl var jag på Magnus Uggla-showen Hallå! Popmusik kickar å kläder på Orionteatern, hans självbiografiska perspektiv på 1970-talsrocken, en föreställning som har stora beröringspunkter med Scorseses version av samma sak: hur paradoxen i en nostalgisk tillbakablick på här-och-nu-ruset trängs undan av en pardonlös insikt om att den nihilistiska leken och det livsavgörande allvaret är en odelbar enhet som de facto aldrig dör. Alla som upplever rockens rus gör det alltid på samma sätt, som en lek på liv och död, och som huvudrollsinnehavaren Bobby Cannavale uttrycker på scengolvet framför New York Dolls när väggarna rasar in (bilden högst upp).

Cannavale är för övrigt extremt bra här. Den perfekta Scorsese-skådisen. Ungefär lika gammal här, i mitten av de 40, som Al Pacino var när han gjorde Scarface, och precis lika brinnande bra.

En annan parallell till just Scarface är den långa scensekvens där Andrew Dice Clay som larger-than-life-radiomogul avslutar en två dygn lång tvåmanna-kola-festorgie med att, aspackad och superhög, först sätta sig vid trumsetet och dunka Black Sabbath-intro, sen avfyra pistolskott  mot sin extremlyxiga storbilds-tv (vad var det för apparat? Gigantisk halvtjock plattskärm 30 år före sin tid), sen pendla hysteriskt mellan paranoid och gråtmild och… ja, jag ska inte spoila denna bisarra sekvens men den matchar slutscenerna i Scarface.

dice

Men Vinyl är inte bara en 1970-talsskildring, den har en väv av tidshopp tillbaka ytterligare 20 år i tiden, till när Blackboard Jungle gjorde kidsen galna på en Brooklyn-biofgraf 1955 och när den moderna, maffiastrukturerade skivindustrin föddes och började frodas på blodspengar från utsugna artister.

Nå, jag kan hålla på hur länge som helst om Vinyls första avsnitt – men här är tre grejer till jag bara måste få ur mig:

  • Bästa ögonblicket: När alla på A&R-mötet sågat ABBA, vars nysläppta Ring ring på svenska snurrar på skivtallriken (detta är 1973), Cannavale frågar om alla tycker likadant, alla jakar, någon kommer på att det kanske inte var så smart att jaka i klump, men Cannavale avbryter med att han hörde direkt när de börjat sjunga att ABBA kommer sälja ut fotbollsarenor. Och sedan vänder sig till head of A&R med frågan: »Where are we with The Good Rats«?
  • Head of A&R, ja… spelad av min gamla superfavorit från Dr Howser, Neil Patrick Harris kompis som alltid kom in genom pojkrumsfönstret… Max Casella!!!

maxcasella

  • Slutligen, jag kan köpa Mick Jaggers son i rollen som sångare i det okända bandet Nasty Bits, men inte hur detta fiktiva band låter. Jag förstår att serieskaparna försökt få till ett proto-punkband som inte lät som Neon Boys, Stooges eller Dolls utan för sin tid ännu radikalare, med en typ av sång och garagerock som inte existerade 1973, och det hade varit spännande om det funkat. Men låtarna hade då behövt vara både egensinnigare och med vissa tidstypiska grepp i behåll. Nu låter det bara väldigt mycket fantasilös andravågens alternativrock. Är lite nervös för hur detta spår i serien ska utvecklas.

Kjells topp-10

  1. Vinyl (HBO Nordic)
  2. American Crime (ABC/Kanal 9)
  3. Colony (Bravo)
  4. Billions (Showtime/HBO Nordic)
  5. Better Call Saul (AMC/Netflix)
  6. Bedrag (DR)
  7. 22/11 1963 (Hulu)
  8. Happy Valley (BBC)
  9. Love (Netflix)
  10. Outsiders (WGN America/Viaplay)

Patriks topp-15

  1. American Crime (ABC/Kanal 9)
  2. Signal (tvN)
  3. Roots of the Throne (SBS/Viki)
  4. It's Always Sunny in Philadelphia (FX)
  5. Erased (Fuji TV)
  6. Bedrag (DR)
  7. Man Seeking Woman (FX)
  8. Cheese in the Trap (tvN)
  9. The X-Files (Fox/TV 3)
  10. Agent Carter (ABC/Netflix)
  11. Horace and Pete (louisck.net)
  12. Crashing (Channel 4)
  13. 22/11 1963 (Hulu)
  14. Moorim School: Saga of the Brave (KBS/Viki)
  15. Grandfathered (Fox/Kanal 5)

Stefans topp-10

  1. The Walking Dead (Kanal 9/Dplay)
  2. Outsiders (WGN America/Viaplay)
  3. Agent Carter (Netflix)
  4. Vikings (History/HBO Nordic)
  5. X-Files (TV3/Viaplay)
  6. iZombie (The CW/TV11)
  7. Black Sails (HBO Nordic)
  8. Ronja Rövardotter (Barnkanalen)
  9. The Shannara Chronicles (MTV/HBO Nordic)
  10. DC’s Legends of Tomorrow (The CW/Netflix)

Björns topp-7

  1. 22/11 1963 (Hulu)
  2. The Walking Dead (Kanal 9/Dplay)
  3. Better Call Saul (Netflix)
  4. The Flash (The CW/Kanal 9)
  5. DC’s Legends of Tomorrow (The CW/Netflix)
  6. Arrow (The CW/Kanal 9)
  7. Vinyl (HBO)

Jimmys topp-5

  1. Vinyl (HBO Nordic)
  2. 22/11 1963 (Hulu)
  3. Better Call Saul (AMC/Netflix)
  4. Colony (USA Network)
  5. Kampen om Tungvattnet (NRK/SVT)

Daniels topp-5

  1. The Walking Dead (Kanal 9/Dplay)
  2. 22/11 1963 (Hulu)
  3. Better Call Saul (Netflix)
  4. Suits (USA)
  5. The Good Wife (CBS)

Blomdahls topp-5

  1. Vikings (History/HBO Nordic)
  2. American Crime (ABC/Kanal 9)
  3. Suits (USA Network)
  4. Outsiders (WGN America/Viaplay)
  5. Mad Dogs (Amazon/Viaplay)

Saras topp-5

  1. The Walking Dead (Kanal 9/Dplay)
  2. Baskets (FX)
  3. Love (Netflix)
  4. Horace and Pete (LouisCK.net)
  5. Kampen om tungvattnet (SVT)

Toras topp-5

  1. Happy Valley (BBC)
  2. The People v. OJ Simpson: American Crime Story (FX)
  3. The Good Wife (CBS)
  4. Deutschland 83 (RTL/SVT)
  5. London Spy (BBC/SVT)

Anna-Karins topp-5

  1. Vikings (History/HBO Nordic)
  2. The 100 (CW)
  3. The Magicians (Syfy)
  4. American Crime (ABC/Kanal 9)
  5. War and peace (BBC)

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel