Kommentar

Amazon Prime Video: banalt, absurt men fint kvinnoporträtt i Forever

Forever var för mig ett underligt djur som jag inte riktigt förstod mig på eller alls tyckte om förrän jag hade sett klart. Ett äktenskapsdrama gör mig alltid nyfliken, men den här historien framstod länge som tråkigt banal. Den lyckades reta upp mig – att vara introvert och nöjd med sitt eget sällskap verkar ses som tråkigt och dåligt, medan att göra väsen av sig, ständigt söka det äventyrliga och extern stimulans är eftersträvansvärt – samtidigt som det hela tiden skymtades något spännande längre fram.

Någonstans ur det banalt absurda växer ändå ett fint kvinnoporträtt fram.

Jag har aldrig varit något jättefan av den typ av komedi som jag förknippar Fred Armisen (Saturday Night Live) och Maya Rudolph (SNL, Bridesmaids) med samt skaparna Matt Hubbard och Alan Young (Parks and Recreation), fast jag älskar dock 30 Rock som Hubbard varit delaktig i. Jag har väl alltid varit mer för det realistiska berättandet och Forever lutar onekligen något åt det absurda hållet. Efter en rivig upptakt berättas historien vidare i ett ganska makligt tempo.

Dialogen känns inte bara avskalad, det är medvetet naturligtvis, utan simpel och förutsägbar, historien likaså även om det i vissa ögonblicks det brann till ordentligt, som i en specifik scen där en man träffar kvinnan han var hemligt förälskad i på high school 40 år senare och de dansar till Climax blues bands Couldn’t get it right och ser löjligt förtjusta ut. Trots att detta är ett undantag tar jag mig igenom de åtta avsnitten i relativt rask och engagerad takt.

June (Rudolph) och Oscar (Armisen) träffas, gifter sig och deras liv tuffar på i invanda spår utan några oplanerade vändningar överhuvudtaget förrän plötsligt ödet planerar något dramatiskt åt dem, vilket får dem att fundera mer på livet, döden och meningen med det hela. Eller snarare, June börjar göra det, Oscar är ganska nöjd med sin lott. Han har inga problem att göra samma sak dag ut och dag in utan verkar finna lugn och nöje i vardagen och inom sig. June känner att det borde hända mer.

»Jovisst«, säger June till den aggressivt frimodiga grannen Kase (Catherine Keener) som på typisk manér försöker dra June ur hennes leda och olust, »visst skulle jag vilja gå crazy och slå vilt med ett baseballträ«. June känner sig hämmad av de förväntningar som hon uppfattar att det finns kring hur hon ska vara. Vems förväntningar det är utöver hennes egna är oklart och det ges en ganska dyster syn på kvinnors liv och möjligheter. Kase har tvingats leva det mest fantastiskt tråkiga liv och en annan kvinna konstaterar: »Turning 30 means starting the process of having a family"

Forever Kase
Catherine Keener som den tidigare så uttråkade, nu så frimodiga grannen Kase.

June börjar ifrågasätta sitt liv med Oscar, den tråkiga och konflikträdda maken som tycker att han rör om lite i grytan när han serverar tre olika sorters ägg. Jag kan inte låta bli att ta Oscars parti helt och hållet. Varför måste det trevliga och trygga vara tråkigt? Varför skulle det vara eftersträvansvärt att börja härja med ett baseballträ? Varför måste det ses som onaturligt att Oscar inte blir alldeles nedbruten när äktenskapet krackelerar? Kanske är han inte så beroende av June utan nöjd med sitt liv som det är, med de vänner de har.

Berättelsen känns varken finessrik eller kul, men någonstans ur det banalt absurda växer ändå ett fint kvinnoporträtt fram. June är som ett storögt barn i sitt sökande efter något mer. Hon inser hur hämmad hon varit, som aldrig gjort anspråk på vad hon vill. Hon är rädd och frustrerad samtidigt som hon söker spänning, nästan vad som helst, för att känna något. När jag når slutet av historien faller pusselbitarna faller på plats och jag känner mig trots allt rätt glad.

Forever finns att strömma på Amazon Prime Video.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel